Jo fan, det rullar på!

  • Så, den 18 september började jag att jobba igen. Eller man kanske kallar det för “arbetsträna”? I vilket fall som helst var det dags att befinna sig på jobbet ungefär 2 timmar/per pass. Lätt som en plätt kan tyckas, men förvånansvärt svårt ändå. Jag är glad över jobbet, för jag trivs fantastiskt bra på nya enheten och jag har sjukt bra kollegor och chefer. Att börja jobba bidrar med rutiner och struktur till vardagen – men likt förbannat är det något som skaver.
  • All ångest är tillbaka, likaså yrseln och hjärtklappning.
  • Har en läkare som så trevligt tyckte att jag “måste upp till 50% så snabbt som möjligt”, vilket ledde till panikångestattack och en fråga från mig gällande min medicinering. Men den skulle vi avvakta med…
  • Min mormor är dålig och det finns inget jag kan göra åt det.
  • Jag saknar Joppe så jävla mycket.
  • Nämnde jag hur mycket ångest jag har och hur den snart kväver mig?
  • Min kurator skulle skicka en remiss till en psykolog den 21 september, men den 9 oktober säger hon “Jaha, men då gör jag så att jag skickar en remiss idag då!?”.
  • Jag borde byta läkare, men jag orkar inte.
  • Det blir förhoppningsvis ljusare snart…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*