Det där med namn

Jeez… Oftast när jag blir sjuk/förkyld så sitter det i ordentligt i två-tre dagar, men nu jävlar blev jag överkörd av en jävla lastbil. I söndags kväll kände jag att det gjorde lite (väldigt lite) ont i halsen. I måndags vaknade jag upp i Dantes inferno. Sov mig igenom ungefär halva veckan och testade på att gå utanför dörren lite mer ordentligt i torsdags – dålig idé. Har fortsatt att må kasst, men jag har morgondagen på mig innan jag måste vara fit for fight på måndag.

Annars rullar dagarna som trebarnsmorsa på, barnen trivs ypperligt med varandra och jag kunde inte älska de små liven mer än vad jag redan gör. Mitt enda dilemma hittills är vad jag ska kalla den lilla gossen. I stamtavlan heter han ju “Shanahan”, vilket är ett namn jag tycker mycket om. Dessvärre är det också ett namn som 95% har svårt för att uttala/uppfatta och det är väl inte heller det allra smidigaste namnet att använda på diverse tävlingar/utställningar.

Redan innan det var bestämt att han skulle flytta hem till mig så hade jag ett givet namn (givetvis gick man väl och önskade sig en pälsboll till, eller?). Namnet var “Sture”. Så när jag bestämde mig för att Shanahan inte funkade så testade jag Sture. Jag älskar namnet, men när man kallat en liten grabb för Shanahan – så slutar Sture helt plötsligt att fungera. (Det hjälpte ju inte att han själv inte ville lyssna på det) Men så ibland händer dock något… Jag och mor satt i köket och diskuterade namn när jag plötsligt ska yppa något om hundarna och säger “Ja, men ***** (oviktigt namn i den här diskussionen) och SIMON”.

Out. Of. The. Fucking. Blue.

Simon.

En schäferhane kan väl inte heta Simon? Jag har testat ett par dagar och känner nu att det inte finns något annat som passar min valp bättre än namnet Simon. Så ja; vardagen rullar på bra. Joppe, Omega och Simon är alla väldigt nöjda med tillvaron. 😉

15feb001 15feb005

1 kommentar “Det där med namn

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*