Klarar jag det då?

Just nu är jag ganska nöjd med livet! Jag har haft en alldeles fantastisk helg i Stockholm, på så många olika sätt. Kan dock inte berätta mer om det hela ännu, för allt är inte bestämt ännu. Men jag är så sjukt stolt över mig själv pga det jag klarat av under själva resan. Det låter säkert sjukt löjligt för andra, men jag har verkligen problem med resor; tåg-, buss-, tunnelbaneresor – you name it. Jag vill ha kontroll över situationer. Jag vill veta vart jag ska, hur det ser ut där och vad som kommer att ske. Men lycka till med att kontrollera centralstationen i Stockholm en fredagskväll… Jag lyckades i vilket fall som helst att köpa ett SL-kort och sedan ta RÄTT tunnelbana dit jag skulle, sen att jag irrade bort mig väl på plats spelar ingen större roll.. 😉 Helgen har varit lång och intensiv, men så himla givande. Min hjärna är dock i uppror och tvivlet på mig själv är värre än någonsin. Som vanligt i obekväma situationer skriker monstret i mig att jag borde säga tack och hej till möjligheten och helst av allt vill jag att inget av det här skulle ha hänt. Att jag inte skulle fått det här erbjudandet.

Men då skulle jag också vara tillbaka på ruta ett. Jag skulle fortfarande drömma om just det här, önska, hoppas på att just jag skulle få chansen – och nu har jag den, chansen. Nya situationer ska vara lite obekväma, de ska vara skrämmande och mest av allt ska de lära mig nya saker, vad är annars vitsen med allt?

Jag vet ju inte ens om jag kommer att bli “godkänd” att gå vidare med allt det här, men jag tror och hoppas på det. Jag har träffat så många entusiastiska, drivna och trevliga människor i helgen och det är nog det som skrämmer mig mest. För jag känner mig malplacerad, helt fel, bland dem. Men samtidigt; hur kan jag veta om jag passar in när jag aldrig haft chansen innan? Jag VET att jag också är driven, jag KAN om jag bara får möjligheten och jag VILL verkligen vara med om det här, oavsett hur mycket det skrämmer mig!

Och ja, att komma hem igår på kvällen efter en LÅNG hemresa var underbart. Mysa med mammiga hundar och sova i sin egen säng är guld värt. Idag har det dessutom varit underbart väder, så livet på landet har sina sidor. 😉 Och jag fick plötsligt ett väldigt trevligt telefonsamtal, så i veckan ska jag på en arbetsintervju. Jag håller verkligen tummarna för att det blir något av det.

2 kommentarer “Klarar jag det då?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*