Min diabetes lurar mig, den fördröjer mig, den tröttar ut mig – men den hindrar mig fan inte.

Lyckades ta mig upp vid sju idag, till vilken nytta vet jag inte eftersom att jag är väldigt, väldigt trött. Har väl egentligen varit väldigt trött ett bra tag nu. Det är ganska mycket som händer just nu och min taktik som hittills gått ut på att skjuta allt åt sidan, verkar inte längre fungera så bra. Kroppen tar mest stryk av det hela. Har fruktansvärda muskelknutor som gör förbannat ont, vissa dagar domnar armarna liksom bort. Det går ju över, men fan så jobbigt det är när man jobbar inom vården. Diabetesen sköter sig ändå hyfsat – konstigt nog. De gångerna jag har alldeles för högt blodsocker så är det självförvållat, men annars tycker jag att det rullar på fint. Var och tog blodprover för ett tag sedan (okej, förra veckan såg jag nu när jag kollade i kalendern. Bra tidsuppfattning.) och vill så gärna ha svar NU. Vill veta hur mitt Hba1c ser ut. Fick ett brev från Ryhov nu i veckan och rusade in från brevlådan för att öppna det. Det visade sig vara ett brev inför pumpstarten. Sjukt kul det med, men när man är inställd på något helt annat, blir man ju lite besviken.

Angående pumpstarten så har jag hunnit läsa användarhandboken en gång och sen har jag även sett på en instruktionsfilm (ganska tråkig, men i vissa fall bra att ha). Nu är det ju 15 dagar kvar innan jag får min pump inkopplad och jag ser fram emot det så sjukt mycket. Är självklart lite nervös också, tänker ofta på om det här verkligen kommer att hjälpa mig? Kommer jag att tröttna på att ha den kopplad till mig hela tiden? Blir det jobbigt att se till att man har med sig prylar till pumpen hela tiden?

I vissa lägen känns min diabetes som en trygghet just nu. Jag avskyr fortfarande sjukdomen och skulle det finnas en chans för mig att bli av med den så skulle jag inte tveka. Men ändå far tankarna tillbaka till ordet trygghet. Jag tror att under det senaste året, med allt som har hänt, så är min diabetes något som hela tiden har varit konstant. Ungefär som mina vänner och min familj. Men diabetesen är liksom MIN grej, det är något som inte någon kan ta ifrån mig. Ibland när människor omkring mig klagar om småsaker kan jag känna en viss stolthet i att veta hur bra jag ändå klarar mig, trots all skit som har hänt och trots att jag har en sjukdom som kräver min fulla uppmärksamhet 24 timmar om dygnet. På jobbet exempelvis, där har jag varit fullkomligt ärlig och öppen med att jag har diabetes sedan dag ett. Jag skrev till och med i min jobbansökan att jag har diabetes och vad sjukdomen betyder för mig. Det har aldrig varit några problem från vare sig chefen eller kollegornas håll gällande min diabetes, däremot har jag fått en hel del frågor och varje gång svarar jag brutalt ärligt. Jag berättar hur ofta jag får kolla mitt blodsocker, hur ofta jag får ta insulin, försöker att förklara hur mycket som påverkar blodsockret och att det inte “bara är att ta insulin lite då och då”. Jag förklarar att stress, känslor och allt annat mellan himmel och jord också påverkar mig, att livet skulle vara så himla enkelt om jag nu bara hade behövt tänka på hur maten jag äter påverkar mig. 90% av det som höjer/sänker blodsockret är utom min kontroll och jag har även förklarat hur mina nätter har sett ut under de mest intensiva jobbperioderna i somras då det var så varmt. Jag hade lågt i stort sett varje natt och många gånger på jobbet fick jag plocka i mig sött titt som tätt på grund av ett ständigt sjunkande blodsocker.

Det har dock inte spelat någon roll hur mycket jag har berättat på jobbet, för samtidigt sliter jag som ett djur och gör så bra ifrån mig som möjligt, just för att visa att min diabetes inte stoppar mig. Och det gör den ju inte heller. Den lurar mig i många lägen, den fördröjer mig, den tröttar ut mig – men den hindrar mig fan inte. Och just nu är den min trygghet.

Så, vad vill jag med det här inlägget? Inte mycket antar jag, om någon ens har orkat läsa igenom – ett stort grattis och så får ni välja valfritt pris, bara det är en uppblåsbar badanka. 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*