Mission accomplished

Insåg ännu en gång att jag inte skrivit här på ett tag, anledningen till det har varit ett utav mina projekt. Ett projekt som numer är avslutat – avklarat. Jag har fixat mitt körkort!

Under förra våren, i samband med att jag började på mitt nuvarande jobb, så bestämde jag mig för att fixa mitt körkort. Givetvis har jag alltid önskat att jag haft körkortet, men ekonomin har inte riktigt varit god nog. Anyhoo, jag funderade först på att ta det under sommaren, men beslutade istället för att jag skulle sätta igång i augusti när jag fått ihop lite mer pengar. Jag hade en ganska ambitiös tidsplan och jag VISSTE att körkortet skulle vara mitt redan innan vintern nalkades…yeah right. Den planen sprack direkt när jag skulle ha mitt jäkla körkortstillstånd. Jag skickade in ansökan 4 augusti och efter många om och jävligt många men, så fick jag mitt körkortstillstånd…I NOVEMBER!

Jag var redan inskriven hos körskolan, hade betalat mitt första paket och gått Riskettan sedan augusti/september, så när tillståndet väl damp ner i brevlådan så började jag att övningsköra. Jag har inte haft någon att köra privat med, så jag har alltså endast kört med körskolan. Jag har haft världens bästa körskolelärare som har haft både humor och tålamod under den här resan – är hen innerligt tacksam.

Det är inte så många som ens vetat om att jag hållt på med körkortet, mest för att minska pressen på mig själv. Jag har ju som sagt ganska höga krav på mig själv… Jag gjorde halkbanan i början av februari och hade då redan tider till uppskrivning samt uppkörning inbokade.

Under en längre tid har det varit ganska tufft på jobbet (både fysiskt och psykiskt tungt) och det har även varit en del privata spöken som bråkat med mig. Jag har mått skit och inte haft ork till något, knappt mina hundar ens. Men körkortsmålet har varit tydligt och jag har hela tiden vetat att jag måste fortsätta, för om jag tagit en paus så hade jag nog inte fixat det i slutändan. Så jag har gasat på. Sista mars skrev jag teorin och var bergsäker på att misslyckas, men jag fick 60 poäng av 65. Är såklart nöjd över att jag fixade det, men de där sista fem poängen svider ganska rejält kan jag lova. Hade sedan tid för uppkörning den 5 april – och den misslyckades jag med. Jag var så SJUKT nervös att jag blev helt blank i skallen. Där och då var det fruktansvärt hemskt att misslyckas, men jag vet att jag gjorde fel och förtjänade därför inget körkort. Andra tiden fick jag 20 april. Det mesta som kunde krångla innan uppkörningen gjorde just det och ganska direkt gjorde jag några missar, men sen funkade det riktigt bra och jag blev alltså godkänd.

Just nu är jag så sjukt jävla nöjd med mig själv. Det har varit dyrt och det har varit svårt att hålla ihop allt utan att krascha totalt det sista, men nu är det över och jag hoppas att körkortet kan bidra till mindre stress och mer glädje nu.

 

IMG_20160427_230855

Det där med namn

Jeez… Oftast när jag blir sjuk/förkyld så sitter det i ordentligt i två-tre dagar, men nu jävlar blev jag överkörd av en jävla lastbil. I söndags kväll kände jag att det gjorde lite (väldigt lite) ont i halsen. I måndags vaknade jag upp i Dantes inferno. Sov mig igenom ungefär halva veckan och testade på att gå utanför dörren lite mer ordentligt i torsdags – dålig idé. Har fortsatt att må kasst, men jag har morgondagen på mig innan jag måste vara fit for fight på måndag.

Annars rullar dagarna som trebarnsmorsa på, barnen trivs ypperligt med varandra och jag kunde inte älska de små liven mer än vad jag redan gör. Mitt enda dilemma hittills är vad jag ska kalla den lilla gossen. I stamtavlan heter han ju “Shanahan”, vilket är ett namn jag tycker mycket om. Dessvärre är det också ett namn som 95% har svårt för att uttala/uppfatta och det är väl inte heller det allra smidigaste namnet att använda på diverse tävlingar/utställningar.

Redan innan det var bestämt att han skulle flytta hem till mig så hade jag ett givet namn (givetvis gick man väl och önskade sig en pälsboll till, eller?). Namnet var “Sture”. Så när jag bestämde mig för att Shanahan inte funkade så testade jag Sture. Jag älskar namnet, men när man kallat en liten grabb för Shanahan – så slutar Sture helt plötsligt att fungera. (Det hjälpte ju inte att han själv inte ville lyssna på det) Men så ibland händer dock något… Jag och mor satt i köket och diskuterade namn när jag plötsligt ska yppa något om hundarna och säger “Ja, men ***** (oviktigt namn i den här diskussionen) och SIMON”.

Out. Of. The. Fucking. Blue.

Simon.

En schäferhane kan väl inte heta Simon? Jag har testat ett par dagar och känner nu att det inte finns något annat som passar min valp bättre än namnet Simon. Så ja; vardagen rullar på bra. Joppe, Omega och Simon är alla väldigt nöjda med tillvaron. 😉

15feb001 15feb005

Tillskottet

Piastigens Shanahan. Det är min nya familjemedlem det. Han är lite delaktig i min försummelse av bloggen den senaste månaden. Inte på det sättet att han har hindrat mig genom att hitta på bus, men mellan jobb, pendlande, hemliga projekt och livet rent allmänt så har jag valt att lägga tid på och med mina numer tre, små håriga barn.

Shanahan. Vilken gosse alltså – hur snäll, fin och duktig som helst. Han har sedan dag ett sovit hela nätterna, han väcker mig om han behöver ut, han äter som en häst och busar desto mer. Han är en ganska rejäl hanvalp med en massa fluffig päls som man skulle kunna borra ner näsan i flera timmar åt gången. När det väl blev klart att han skulle flytta hit så fick jag väl en del blandade reaktioner från andra. Inga direkt negativa reaktioner, men ändå lite misstänksamma. “Ska du verkligen ha en till? Varför?”, “Hur kommer det att gå med Jonte då, om du tar en hanhund till?”.

Alltså…det ena utesluter inte det andra. Bara för att jag har en hanhund så är det inte förbjudet att ta in en hanhund till i flocken. Givetvis får man tänka sig för gällande ålder och ibland personligheter hos hundarna. Men rent generellt så fungerar det om man introducerar en valp i en redan existerande flock. Joppe är en väldigt snäll kille och jag vill nog snarare peka ut Omega som den skyldiga (om någon). Omega var först lite tveksam till den lille, inte mer än att hon morrade till och vaktade lite i början. Men då fick jag som flockledare kliva in och visa att det inte var okej. Nu däremot så leker både Omega och Joppe med valpen (i den mån det går då).

Så, vad ska det bli av Shanahan då? Ja, det får tiden utvisa. Det finns redan nu ganska många planer för pojken, men det är liksom en valp. Man får ta det en vecka åt gången typ, introducera nya saker/övningar/liknande i lugnt tempo och sen gasar vi på när tiden är inne för det. Och då får bloggen agera dagbok för det också! 😉

15feb002

Halva veckan kvar

Så idag är det onsdag och halva veckan har gått. Jag har tre arbetspass kvar innan nästa lediga dag. Har förstås varit ledig idag också, men förmiddagen gick till ett av mina projekt och sen var jag och handlade med mor och mormor. Utöver det har jag mest tagit det lugnt, vilket jag har behövt efter gårdagens arbetspass. Det rådde lite brist på personal så att säga, men jag och kollegan fixade det till slut. 😉 Fick dessutom lite positiva “nyheter” av ena chefen när jag frågade om hur det såg ut med sommarvikariat. 😀

Imorgon ska hundarna få varsin tur och efter det så blir det lite “projektande” innan jag har en kvällstur på jobbet.

Lite om ditt och datt

Okej, så jag har tre stora projekt på gång. Ett som ska avslutas så snart som möjligt. Ett som jag just påbörjat och som sakta men säkert ska bli något ganska permanent. Och sen har jag ännu ett projekt som snart ska påbörjas. Ni kommer att få er förklaring så småningom.

Jag har bestämt mig för att 2016 kommer att bli ett bra år. Det “stora” orosmomentet gäller väl egentligen jobbet. Jag har ju ett vikariat fram till sista maj och helst hade jag velat påbörja en utbildning – men jag har ingen aning om hur sjutton det ska gå till. Komvux kan definitivt inte hjälpa mig och än så länge har arbetsförmedlingen inte svarat (och enligt en del jag pratat med så är det tydligen ganska kinkigt att få hjälp genom dom också). Alltså står jag här, omtyckt på jobbet där jag trivs och gör bra ifrån mig – men utan möjlighet till fast anställning på grund av att jag inte kan få hjälp med utbildning. Och sen klagar kommunen på att det inte finns tillräckligt med personal?

Allt har ju dock en förmåga att lösa sig, så det gör väl också det till slut. Men jag vill så gärna vara kvar där jag är idag och trots att det är lång tid kvar till maj så börjar det att bildas små orosmoln. Vi får helt enkelt se!

Sedan har jag klurat på hur jag ska göra med Omega, eller snarare; VAD jag ska göra med henne. Tanken är ju att starta i lydnad/bruks/IPO av något slag, men jag behöver hitta något som motiverar henne mer innan jag kör igång ett sådant projekt. Däremot så har hon spårat ofantligt bra det lilla jag faktiskt har testat henne och spår är också något som lockar. Får väl fortsätta att klura på den delen.

Och från det ena till det andra; Jag måste sätta igång och planera köksträdgården! I år ska den bli större, finare och mer lönsam. Jag vill knåpa ihop ett slags växthus (något löjligt simpelt hemmabygge) och sen måste jag se över vad som ska planteras också. Förra året rann mycket ut i sanden på grund av vädret och brist på ork, men i år är tanken att vi ska bli självförsörjande under sommaren och in på hösten – åtminstone när det kommer till vissa grödor. Ska uppdatera mer om det också hade jag tänkt, både vad gäller planering och det praktiska. Kanske ska skriva om en del kommande “byggprojekt” här hemma också? Jag byggde ju faktiskt ihop mitt skrivbord själv och fler projekt är planerade. 😉

IMG_20151011_195206 Reglarna sitter på plats. Olika höjd pga hyllan jag först tänkt sätta dit.

IMG_20151012_000144Den smalare samt kortare delen av stommen är på plats. Är tänkt att fungera som avlastningsdel.

IMG_20151014_154819“Bordsskivan” är på plats. Återvunnet trä.

IMG_20151014_162610En del av prylarna på plats. Stommen ska också behandlas är det tänkt,
men det får bli när det är varmare.
Sen ska jag fixa någon slags sladdförvaring m.m.

Försenad årsresumé

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Jisses. Om jag jämför med förra året så har jag väl egentligen inte gjort eller åstadkommit något känns det som. 😉 Vad har jag egentligen gjort det här året? Jag fixade mitt jobb, inte så stort kanske, men jag är nöjd över att jag presterat såpass bra att de vill ha kvar mig. Och jag har påbörjat ett ganska stort projekt som ni får reda på snart (hoppas jag). Jag har påbörjat en köksträdgård. Och just ja, jag har klippt mig själv (med lyckat resultat) för första gången och bäst av allt är att jag byggt ett eget skrivbord!

Har du några nyårslöften?
“Jag kör inte på några direkta löften, men jag har en hel lista med mål som jag vill uppnå. En del punkter gäller hälsan, en del gäller jobb, en del inkluderar hundarna och sen är det en del allmänna mål.” Ganska så lika det här året…

Bästa köpet?
Min skrivare, surfplatta och en del andra investeringar.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Jajjemen!

Vilka länder besökte du?
Inga alls. Får nog bli ändring på det framöver.

Vad var sämst?
Fortfarande all saknad jag känner. Varje liten grej jag vill dela med mig av, men inte kan. Att jag var tvungen att ta farväl av ännu en människa.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
“Både och. Jag var mer ledsen på grund av just saknad. Men samtidigt jobbar jag på att se saker mer positivt och ta tillvara på det jag har. Hösten har varit jobbig, men jag jobbar på det.” Ännu en gång svarar jag samma som förra året. I år kan jag lägga till att jag varit lite gladare tack vare alla fina kollegor som jag fått!

Favoritprogram på TV?
Sons of Anarchy är ju fortfarande favoriten, tillsammans med “House” så klart. 😉

Bästa minnet från 2015?
Har en hel rad fina minnen…

Vad ser du mest fram emot med år 2016?
Jaha, ja det är väl att slutföra mitt lilla projekt, att jobba med blodsockret, genomföra mina hundprojekt och åter igen; jobba med fotograferingen.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Grubblat – skjutit på saker.

Bästa boken du läste i år?
Jag har lyssnat på en del ljudböcker faktiskt, vilket är en klar förbättring mot föregående år. Den senaste tiden har läsandet legat på is, men jag har en plan gällande det också!

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Att jag lyckas connecta med många hyresgäster så bra som jag gjort. Att jag försöker att sprida skratt och glädje omkring mig. Att jag har så lätt att anpassa mig. Samt att jag gjort ett bra jobb helt enkelt.

Största framgång på det privata planet?
Året har varit ganska tufft psykiskt – så mest lyckat är väl ändå att jag står på benen fortfarande typ. Och åter igen; det påbörjade projektet.

Största misstaget?
Jag vet faktiskt inte…

Vad spenderade du mest pengar på?
Prylar och hundarna.

Något du önskade dig och fick?
Skrivare, surfplatta…yada yada

Något du önskade dig och inte fick?
“Alltså, skulle man skriva allt man önskat sig under ett år och som man inte fått, så tar det ju aldrig slut? Vissa saker kan man säkert få nästa år, eller året efter det eller så är det inte meningen att det ska bli av. Man får ta dagen som den kommer liksom.”

Mest stolt över?
Att jag fortfarande orkar!

Återuppståndelse

Det går en dag. Sedan går det en dag till. Och en till. Plötsligt har en månad gått och ytterligare en… Det var ungefär där jag gav upp och insåg att fan, just där och då fick jag inte till någon direkt frekvent uppdatering av bloggen. Jag la ner hela projektet och tänkte att det nya året även skulle innehålla en del livstecken från damen på den här sidan utav skärmen. Och så får det bli!

Det är tänkt att en slags sammanfattning av året ska dyka upp här inom kort och även en del nyårsmål. För jag kör mer på just “nyårsmål” istället för “nyårslöften”. Jag ser det som att man inte ska lova en massa saker som man kanske inte kan hålla just det året man lovar dom. Vissa saker tar tid. Sätter man istället upp mål så har man något att jobba emot. Man ska inte känna sig tvingad till att hålla “löften” – det ska inte innefatta något tvång alls. Man ska bli motiverad till förändring, vilket också ger en hållbar livssituation. Eller, det är vad jag tror åtminstone. 😉

Ett inlägg kommer som sagt inom kort. Imorgon ska jag iväg och hälsa på vänner med både mor och mormor så nu ska jag bädda ner mig med två håriga fotvärmare och glana på ett avsnitt av “House” – för så jävla party är jag! 😉

nyttår

Trädgård i bilder

28aug001 28aug002 28aug003 28aug004 28aug005 28aug006 28aug007

Feeling blue

De senaste månaderna så har jag inte haft en gnutta motivation. Först och främst tänker jag på fotografering, eller på det kreativa planet rent generellt. Men när jag sen tänker efter så har jag nog inte haft motivation till något överhuvudtaget på ganska länge. Jag VILL väldigt mycket, jag har många idéer och mål. Men jag sitter liksom fast. Det känns som att allt jag vill och mår bra av finns på utsidan av en glasbubbla. Jag ser det, men kommer inte åt det. Jag känner mig nästan lat, om ni förstår vad jag menar? Samtidigt är det ju inte så att jag inte vill göra något, jag kan bara inte göra något. Försöker hela tiden komma på olika knep eller “morötter” som får igång mig igen, men allt rinner bara ut i sanden. Jag får till och med tvinga mig själv ut på långpromenader med hundarna – och det är ju det bästa jag vet. Likaså när det kommer till fotograferandet. Jag vill så mycket, men jag är helt oförmögen till att röra mig.

Idag var vi i Ullared och inne på Gekås samt Netonnet. Fick med mig lite saker till hundarna och något litet klädesplagg. Sedan köpte jag även en skrivare! De vi har haft här hemma har väl varit ganska…till åren så att säga. Jag tyckte att det var dags för en liten uppdatering och samtidigt hoppas jag på en liten kick i arslet vad gäller det kreativa. Än så länge känns det bra, min lilla skrivare är väl ungefär mer modern än all annan teknik tillsammans här hemma. 😉

Jobb, jobb, jobb

Vet ni hur galet trött jag känner mig eller? Har varit ledig idag, men det känns inte som att det räcker. Har jobbat måndag, tisdag, onsdag och är ledig idag. Sen jobbar jag fredag, lördag, söndag och måndag innan jag är ledig en dag igen. Man blir lite lätt sliten då… Å andra sidan, jag har sagt det innan och jag säger det igen; jag älskar mitt jobb! Jag vet att det låter klyschigt och att många tror att man bara säger det för att. Men det är så. Visst fan vaknar jag upp ibland och känner “NEEEEEEJ!” – men det beror på att jag är så jävla morgontrött eller så har jag helt enkelt en kass dag. Att jobba på ett demensboende är så himla givande och ordet problemlösning får en helt ny betydelse. Inte för att det finns en massa problem som ska lösas. Men att jobba med människor som tänker och känner väldigt olika från dag till dag, på ett sätt som vi friska inte alltid förstår oss på – det kräver uppfinningsrikedom. Sen är det dock ett både fysiskt och psykiskt krävande jobb och vissa dagar är man helt dränerad på energi, men det är för att man hela tiden ger 200% av sig själv. Du ler, uppmuntrar, svarar på frågor, kramar om, leder rätt, förklarar och stöttar människor som på många sätt och vis känner sig ledsna och vilsna. Då blir du dränerad. Och det betyder inte att du inte gillar ditt jobb – tvärtom. Hade du inte tyckt om det skulle du aldrig stannat kvar, eller hur? Nä, jag älskar verkligen mitt jobb – även om jag vissa dagar är lite trött. 😉

Och på tal om jobbet! Igår frågade chefen om jag kan tänka mig att stanna kvar hos dom en längre tid, nämligen fram till maj nästa år. Givetvis svarade jag ja och gjorde ett x antal bakåtvolter inombords. Gissa hur skönt det känns? Nu kan jag känna mig mycket lugnare när jag vet lite vad jag ska göra här framöver. 😀

Tänkte slänga in en bild på odlingsbädden med kål, var ute i landet igår och tog en bild. Jävlar vad det har växt! Måste se till att höja fiberduken så att det får plats där under. Är dock lite nojjig över att själva odlingsbädden är för…överbefolkad? Längtar till nästa säsong, för då ska jag ha mer utrymme och ordning och odla en massa andra grödor dessutom. Den största frågan blir väl vad jag ska göra av allt? 😉

20150715_183958
Ja just det! Plockade in middag tidigare när jag var och pillade i landet. Potatisen är av sorten “Timo” och är jävligt god – bara så att ni vet!

IMG_20150716_150114