tirren.se

Hej hopp!
Har väl egentligen inget att skriva efter en dag fylld med packande, men jag ville slänga iväg ett sista inlägg härifrån Kumla! Ska upp tidigt imorgon för att packa det allra sista, städa lite och tvätta en maskin med tvätt. Mamma och morbröderna dyker väl upp mellan 8-10 tror jag och då börjar vi köra sakerna till Örebro. Så nästa inlägg kommer att författas i själva Örebro, hallelujah moment minst sagt. :D

Hej så länge!

Yo, today I saw my new crib! Even the hood was fine, dawg. ;D

Torsdag idag, vilket är samma som höstens första gruppövning och inlämning av uppgift. Men innan det var dags för mig att förgylla skolan med min närvaro så skulle jag bort till Vivalla för att hämta upp nycklarna till nya lyan. Fick gå upp sjukt tidigt och var på plats i Vivalla ganska så prick 8. (Såg att jag hade skrivit fel tid på Twitter! Oh no *dödssynd*) Hittade in i den däringa centrumbyggnaden (like a tiiiiiny mall) och började att leta efter ÖBO’s bostadskontor, som jag inte hittade. Efter en stund så började ett par småkillar glana lite misstänksamt på mig och mitt hjärta speedade på i tron om att min sista stund var kommen. Jag frågade en yngre tjej om hon visste vart det låg, men icke. Två lite äldre människor visade mig rätt till slut och jag trallade glatt in på kontoret. Fick hjälp av en mycket trevlig ung man (I like Vivalla allra redan. ;D) som tydligen bor i något av grannhusen. (Han kommer dessutom från Kumla, suprise liksom) Hade först tänkt gå bort och titta på lyan innan jag tog bussen till Universitetet, men det hann jag såklart inte. Bussfärden tog “bara” 30 minuter och när jag väl var framme så insåg jag att om jag hade åkt från Kumla för att vara framme vid samma tid så hade jag fått åka typ en timma tidigare än nu och det gör mig jävligt nöjd att veta!

I skolan så blev vi indelade i grupper och självklart så vrålade det inre barnet i mig när jag till slut insåg att jag inte skulle få leka i samma grupp som min bÄzTa kÅmPiz Madongo, men det var bara att bita ihop och se glad ut. ;) Hamnade i samma grupp som tre andra tjejer och de var alla oerhört trevliga och jag trivs som sjutton i min grupp – tur det. :D Gruppuppgiften gick bra och efteråt så sa jag och Madongo hej till Joäänna. *Hej hej*

Sen mina damer och herrar så var det dags att bussilera sig bort till Vivalla igen, för jag ville så himlans gärna se lägenheten. Mongo-kompisen Madde följde med som moraliskt stöd och när jag först såg min ytterdörr så var det med blandade känslor. Att en dörr kan få en att känna på det sättet? Lycka fyllde mitt sinne då jag såg att min lägenhet ligger näst längst ut i huset och att det finns fina rastningsmöjligheter för Joppeboy, sen sjönk dock hjärtat som en sten ner i skorna på mig. Dörren såg sådär halvsjaskig ut och jag fick inte en lika fin trappa som de andra. ;( Som tur är så är det ju faktiskt insidan som räknas och ärligt talat så är jag någorlunda nöjd med den insidan vi fick se. Det var en del fläckar på vissa av väggarna och på nåt ställe på golvet, kyl/frys var säkert inhyrt från Hitler nån gång på 40-talet och själva lägenheten var lite mindre än vad jag väntat mig. Å andra sidan så blir det ju alltid bättre när persiennerna är uppe och man får in mer ljus + att mina egna saker förändrar intrycket en hel del. Sen hade jag tydligen ett helt sinnessjukt fönster i köket – in till vardagsrummet! Fan vad vi garvade åt det, speciellt eftersom att det satt en jävla FÖNSTERBRÄDA på vardagsrumssidan. :D ÖBO vet minsann hur man roar! ;D

Ja just det, sen gick vi till baksidan för att se hur det såg ut där, and I like it som fan. Men när jag öppnade dörren och gick ut, så skuttade jag in lika snabbt igen med ett tjut! Madde undrade såklart vad som var så farligt och när hon tittade ut så kilade den läskiga lilla igelkotten in under buskarna igen. Så jag har ett nytt husdjur! Jag ska lära honom att sitta och rulla runt…

Så, i det stora hela så är jag nog nöjd. Jag vill inte uttala mig om det riktigt ännu, då jag vill ha dit mina egna saker och se lägenheten med mer ljus. Men än så länge lutar det åt det positiva hållet. :D

Nu ska ni inte behöva läsa mer skitsnack, så jag lägger ner det här nu. :P Hörs imon efter sjukstugan!

Började dagen med att faktiskt hoppa över sjukstugebesöket, orkade helt enkelt inte gå upp och valde att istället sova bort huvudvärken. Bra val må jag säga, även om den kom tillbaks nu mot kvällen. :P Vart som sagt iväg och kopierade på biblioteket, handlade och har dessvärre packat sen dess. Med vissa pauser förstås.

Ringde dessutom Tele2 imorse och enligt killen jag pratade med så kommer inte mitt abonnemang att ändras alls. Jag har ju redan bindningstid och det går inte att förlänga nu, eller hur det nu var han förklarade. Tur var väl det, för inte hade jag fått ett sådant papper som tydligen behövs om man vill häva avtalet. Jag förklarade även hur jag kände mig efter gårdagens besök, men det känns inte som att jag fick så himla stor respons. I vilket fall som helst så hade jag fått en kommentar här på bloggen från Tele2 med en ursäkt och det tackar jag för! Det känns som att man kan skaka av sig gårdagens upplevelse mycket lättare när man får någon slags positiv respons från företaget och det visar även på att någon där bryr sig. Så om ni tittar in här igen, Tack så mycket!

Annars så läste jag igenom min uppgift igen inför skolan imorgon och det känns ändå rätt ok, den får vara som den är helt enkelt. :) Ska stressa som en idiot innan och hämta mina nycklar till nya lägenheten och jag hoppas så innerligt att det ser någorlunda bra ut i den också. :P Nu däremot så ska jag steka pyttipanna! (Är en glad idiot idag som får käka riktig mat!)

Förutom besöket av Tele2-snubben tidigare så är jag jävligt nöjd med den här dagen. Och jag är jävligt nöjd med mig själv! Nya kursen började idag och det kommer att bli mycket mer att göra än vad vi tidigare trodde. Så här i efterhand när man har fått smälta informationen lite så är jag jävligt nöjd med det vi ska göra. Vår första deadline har vi redan på torsdag, ingen stor uppgift, men ändå en som skall vara klar då. Har precis suttit och skrivit en sida på den och sen ska jag lägga till lite mer imorgon. Jag hoppas bara att jag förstått uppgiften rätt och skriver den på rätt sätt, men det märker vi ju om inte annat. Nu ikväll så ska jag bara vänta på att klockan slår tolv så att jag kan betala mina räkningar om mitt internet är kvar. Det är nämligen uppsagt till den första och jag vill gärna betala räkningarna eftersom att jag inte får tillgång till internet förrens i helgen annars. :P

Morgondagens to do-list:

- Ringa Tele2 och klaga!
- Gå till vårdcentralen och tömma kroppen på blod.
- Gå till biblioteket för att skriva ut papper och kopiera recept (skoluppgift).
- Gå och handla (JAG SKA HA PYTTIPANNA FÖR BÖVELEN) mat, sopsäckar, rengöringsmedel och ett block.
- Packa det mesta som är kvar.
- Göra klart det lilla som är kvar på uppgiften och läsa lite i boken.

Jag borde egentligen plugga nu, men jag måste skriva av mig lite för jag är så jävla upprörd/förbannad! Om vi säger så här; Tele2 är ett företag som jag är väldigt nöjd med, VÄLDIGT nöjd. Men kvällens händelse gjorde att jag har blivit lite tveksam till deras sätt att hantera sina kunder. Vid kvart i nio tidigare så satt jag och tittade på “Fångarna på Fortet”, helt mosig i skallen efter en dag med ny information och nya intryck. Plötsligt så ringer det på dörren (vilket jag avskyr kvällstid) och när jag öppnar så står där en ung kille som säger sig representera Tele2. Han börjar förklara något om internet och fan och hans moster och jag förklarar att jag snart ska flytta och att jag inte behöver vad han nu erbjöd mig. Men han fortsätter att förklara en massa saker och kom in i lägenheten. När han upptäckte att jag har hund så sa att han det var ok om han hälsade m.m och sen sa han att vi kunde diskutera ärendet inne i lägenheten, varpå han bara traskar in och slänger sig i soffan typ. Jag blir lite irriterad eftersom att jag som sagt inte ville ha något från Tele2 och helst ville vara ifred. Men han fortsätter tjata om mobilt bredband och att sänka mina månadskostnader. Jag fattar fortfarande ingenting och blir bara mer irriterad på killen. Dels för att han inte respekterar att jag inte vill ha något trots att det nu tycks vara “gratis” (sen när får man gratis-saker från ett företag utan att det finns en hake?) och dels för att han stövlade in i min lägenhet, min trygghetszon utan att höra sig för om det var ok för mig OCH min hund. Vad hade killen gjort om Jonte låtit honom komma innanför dörren, men sedan reagerat på att en främling tränger sig in i vårat hem?

Efter en stunds diskuterande så blir jag mer och mer arg, vem är han att säga åt mig vad JAG ska göra? Och när jag blir arg, ja då blir jag otrevlig. Så jag skällde en del på honom och förklarade att jag inte vill skriva under något alls och att jag tycker att det är jävligt konstigt att man inte kan få information på papper om nu Tele2 vill måna om sina kunder. Han förklarade att det bara var ett slags erbjudande som gör att jag inte betalar någon fast avgift under resten av året, mer än så vet jag fortfarande inte. Han sa att det var en “present” från Tele2 till sina nöjda kunder. Då svor jag lite och sa att “ni kommer ju för fan inte ha några nöjda kunder kvar om ni fortsätter på det här jävla viset iaf!”.

Till slut efter en jävla massa tjafs så skrev jag under (ja, det dummaste man kan göra, men jag kommer till det) för att slippa honom. Killen ursäktade sig flertalet gånger om att han dykt upp så sent (efter att jag svurit ett par gånger om det också), men att det berodde på att han inte hade hållt sitt tidsschema och de kunde verkligen inte komma tillbaka en annan dag.

Som jag har förstått det nu, efter att jag har granskat min kopia av avtalet, är att killen gjorde allt det där för att jag skulle få slippa den fasta kostnaden resten av året. Han diskuterade dessutom något om trådlöst bredband, vilket jag påtalade flera gånger att jag inte behöver och just nu vet jag inte om jag kommer att få det ändå. Men i vilket fall som helst så ska jag ringa Tele2 imorgon för att avbryta det jag nu skrev på, eftersom att jag känner mig fullkomligt lurad och nästintill kränkt.

Det kan mycket väl vara så att jag överreagerar, men jag känner mig väldigt illa till mods av att han trängde sig på så där, dessutom var det väldigt sent att dyka upp kvart i nio på kvällen och att inte respektera min önskan. Jag kommer defintivt att tala om för Tele2 vad jag tycker och att de borde ha lite koll på vad de anställer för folk, för det är väl inte meningen att man ska känna sådant obehag av deras “omtanke”? Och varför var det så viktigt för killen att tränga sig in i mitt hem och bete sig på det sättet om de “bara” vill ge mig en present som betyder att jag slipper den fasta månadsavgiften? Så fan ta er Tele2 om ni gör om det här mot mig, det spelar ingen roll att ni skickade en skitsnygg ung kille, som i grund och botten verkade vara trevlig – för så där behandlar man fan inte sina kunder!

Och så var det måndag igen, veckorna går hur jävla snabbt som helst. Och ändå har tiden gått jävligt långsamt sen jag kom hem till Kumla. Tråååkiiigt. Imorgon så börjar skolan igen, ska bli skönt att få in lite rutiner igen och komma igång med något. :) Både Mongot och jag ska ju läsa “Professionellt skrivande” och mest ser jag fram emot sista delkursen, men det dröjer ett tag till innan den sätter igång. Just nu under den här veckan så får jag sätta fart och packa det sista och försöka städa det mesta innan flytten. Nycklarna ska jag försöka hämta på torsdag och på onsdag måste jag gå och ta prover på sjukstugan eftersom att jag har läkarbesök nästa vecka. 

Nu ska jag packa lite och lyssna på den här låten —> Sonic Syndicate – Turn it up (Den är totally fucking awesome)

 

Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise

 

De här senaste veckorna har varit hemska, i dubbel bemärkelse. Inte nog med alla problem som samlas på hög snabbare än vad jag hinner lösa dom, så har det varit så jävla tråkigt här själv i Kumla. Jag känner ingen som bor här, har väl egentligen inget behov utav det heller, men sen har jag ju inte kunnat ta mig någonstans heller. Jag lyckades ta mig in till Örebro pga skolan, men sen har jag ju inte haft pengar till tåg eller nåt. Det ska bli så jävla skönt att inte behöva oroa mig för att hitta på något beroende på om jag har pengar eller inte. Utan Joppe så hade jag väl dött av tristess och ensamhet… Well, torsdag nästa vecka så kan jag hämta nycklarna och till nästa helg så bör jag kunna flytta in, obeskrivligt härligt.

Jag antar att det inte är någon idé att fortsätta skriva, jag har lite för mycket i skallen nu. Sådant som ni inte bör läsa. :) Försöker knåpa ihop något imon…

Det finns en sak som jag blir irriterad på, eller jag blir irriterad på rätt mycket, som tillexempel människor som går för nära mig, människor som tittar på mig en sekund för länge, folk som tuggar tuggummi eller andra suspekta saker med öppen mun, strumpor som halkar av fötterna när man är ute och går, när vinden vänder så att man har motvind vart man än går, människor som jobbar inom serviceområden och som inte fattar att det går att vara trevlig, folk som står i tre år med kundvagnar just framför den varan man vill åt och en massa andra saker…

Men det jag tänkte gnälla över nu är människor som sätter en åldersgräns på en livsstil. Ni vet, folk som kanske har varit piercade hur länge som helst och som bestämmer sig för att plocka ur den/dom. Inget fel i själva handligen, absolut inte. Men sen säger de att “de blivit för gamla” för att vara piercad…eeeh va? Varför blir man för gammal? Varför är det “barnsligt/omoget” att vara piercad? Du lär ju knappast bli mer vuxen, mer mogen, om du plockar ut en liten stav ur ögonbrynet/tungan/läppen. Ledsen att behöva brake the news for you, men många människor använder hjärnan och det är även beteendet som visar på hur gammal du är – inte din piercing.

Sen kan man å andra sidan känna att man personligen har växt ifrån piercingar, men det känns jävligt korkat att uttrycka sig på ett sätt som att det finns en slags åldersgräns. Många människor är piercade/tatuerade för att det är en del utav dom, en livsstil eller vad fan som helst. Piercingar och definitivt tatueringar är ju en del utav din identitet, det finns ju oftast en tanke bakom varje tatuering, vissa mer betydelsefulla än andra, men man har ju gjort ett medvetet val att låta märka sin kropp för evigt. Motivet ska ju vara något som du kan stå för om 20 år, så en kuk på axeln är väl inte att föredra bara för att du slagit vad med polarna. I vilket fall som helst så får man ha en kuk på axeln om man så vill, det jag menar är att man iallafall gör ett val och oavsett om det gäller en tatuering eller en piercing så blir du inte för gammal. Personligen så känns det sjukt konstigt när jag har plockat bort min piercing, den är ju en del utav mig och det känns nästan naket utan den. Och skulle jag någon gång välja att ta bort den så skulle det väl vara för att jag måste (jobb eller liknande) eller för att jag tröttnat – men inte för att jag blivit för gammal!

Eftersom att jag inte har något att skriva för tillfället, då jag faktiskt (tro det eller ej) flyttpackar, så tänkte jag bjuda er på roande bilder av hur såret på min fot ser ut i dagens läge. Maha! Ok då, överdrivet känsliga läsare varnas…

När såret fortfarande var ett sår.

…och nu är det bara ett ärr kvar!

Just nu sitter jag och lyssnar på “Fading” med Smash Into Pieces och väntar på att jag kan se något avsnitt av ER igen – en serie jag aldrig tröttnar på! Joppe ligger i soffan och sover, han snarkar sjukt högt och det enda jag ser utav honom är fyra tassar som sticker upp över ryggstödet. Idag hade jag behövt packa faktiskt, flytten närmar sig med stormsteg och jag är inte ens halvvägs genom mina saker. Men det får bli imorgon, ska upp någorlunda tidigt för att ringa lite samtal och sen sätta igång med packandet.

Idag tillbringande jag förövrigt över 1½ timma samtalandes med damen som antagligen ska ha lägenheten efter mig. Hon kom en liten stund innan elva för att se sig omkring i lägenheten, strax efter halv ett så gick hon igen och vi hade hunnit prata om det mesta man faktiskt kan prata om med en helt främmande människa. Och jag tror att jag fick se en bild utav hur jag själv kommer att vara om drygt 40 år. Eller, det är lite så det känns. Med det i åtanke så har jag ju åtminstone möjligheten att förändra mig till en viss del och undvika en liknande historia, right? I vilket fall som helst så står damen ifråga etta i kön och hon ville verkligen ha lägenheten också. Nackdelen är att hon har sin egna lägenhet till den 1/10 och om inte Kumla Bostäder är lite humana mot oss båda så får jag i värsta fall betala dubbel hyra en månad. Jag hoppas innerligt att det går att lösa, ska ringa dom på torsdag och höra mig för. Måste dessutom ringa ÖBO och se om den nuvarande hyresgästen kanske har flyttat tidigare, annars blir det ingen flytt förrens på onsdag nästa vecka och det vill jag helst undvika…

Well, mår sådär lagom illa nu också. Hatar att sova just nu, för magkatarren blir alltid som värst till kvällen speciellt med allt som snurrar i skallen på mig nu innan allt är klart med flytten. Anyhoo, nu ska jag snart glana på ER och sen försöka sova. Nighty!

Rally-Joppe & Klant-Tirren <3